Om Folkets Hus

Inledning

Den tidiga arbetarrörelsen hade ofta problem att hitta lokaler att hålla möten i. På landet var man ofta hänvisad till landsvägen, eftersom markägarna inte ville ha socialistagitatorer på sina ägor – och några hus uppläts inte gärna. När August Palm talade i Ängelholm i juni 1886 kunde han hålla till i Hotell Vegas trädgård, eftersom källarmästaren inte hade några invändningar – och ändå försökte stadsfiskalen stoppa mötet (se Hembygdsboken 1992, sid. 59). Men när F.V. Thorsson tre år senare hade hyrt lokal för ett möte i Vittboldtska gården, Storgatan 48, stoppade stadsfiskalen mötet på fastighetsägarens begäran. Mötet fick hållas utomhus i höstrusket på en gård i Sandvången (Hembygdsboken 1997, sid. 30). När så fackföreningar började bildas, från 1894, höll man ofta till i ”Fribergs lada” nära stadens södra utfart. Man samlades även i templarordens lokal i Jerusalem, på Rosenholm eller i Eliassons café vid Stortorget, men med de alltfler organisationerna och deras livliga mötesverksamhet behövde man något eget.

Huset kom fortare än väntat

Landets första Folkets hus kom till i Kristianstad 1890. När Arbetsmannafackföreningen Framåt bildades 1897 diskuterades frågan om ett Folkets hus även i Ängelholm, och året därpå (1898) startade Folkets Hus Byggnadsförening u.p.a., med bland andra Jöns Hamberg, J. Plato, Johannes Nilsson och O.W. Dahlgren i styrelsen. Föreningen samlade andelar om en krona eller en dags inkomst. Inte bara privatpersoner tecknade andelar. Till och med ett privat företag som Klippans bryggeri var med – inte utan baktankar visade det sig 1902, när disponent Jacobsen, som bodde på Villan, meddelade, att Klippans bryggeri övervägde att säga upp sina andelar, eftersom Folkets hus-styrelsen inte gjort något för att öka bryggeriets omsättning.

Styrelsens avsikt var först att bygga en dansbana eller paviljong för att få in pengar. Emellertid kom chansen till ett eget hus fortare än man kunnat ana. Templarorden Trohetsbandet hade köpt en tomt för att bygga en ordenslokal, men ritningarna hade inte blivit godkända. Byggmästaren, handlanden Janne Hansson, byggde ändå en ”teaterlokal” på Östergatan 57, och Folkets hus-föreningen kunde 30 november 1899 köpa huset av honom för 25.000 kr.

Möten, film och teater

Folkets hus användes framför allt för de möten som arbetarrörelsens många organisationer höll: fackliga möten, arbetarkommunens sammanträden, ungdomsklubbisterna o.s.v. Även nykterhetsfolk möttes här, och att det fanns behov av möteslokaler kan man lätt utläsa ur statistik i årsberättelser. Antalet möten eller arrangemang, förutom bio, teater och baler, uppgick under 1910- och 20-talen i allmänhet till omkring 600-700 per år. Under krisåren kring 1930 uppläts gratis möteslokaler åt de arbetslösa. Folkets hus gav en möjlighet för föreningarna och arbetarna att samlas, men det förväntades också att möjligheten utnyttjades – det var ju också husets ekonomiska bas: redan 1902 får socialdemokratiska ungdomsklubben en skrapa för att de hållit bal på Thorslund, och 1919 klagar Folkets hus-styrelsen över att arbetarna inte tillräckligt stödjer biografen.

Ett viktigt bidrag till hela stadens kulturliv stod filmvisningar och teaterföreställningar för. År 1909 började bioverksamheten. Först sköttes den av Olof Nilsson (”Standard-Nilsson”), som 1917 startade biografen Scala (Hembygdsboken 1992, sid. 87). Från 1912 drevs bion i egen regi med växlande framgång, innan den 1929 dukade under för bristande lönsamhet.

Redan 1902 annonserade Folkets hus-föreningen i rikspress att det fanns goda teaterlokaler att hyra, och resande teatersällskap kom det många genom åren. Ett rekordår var 1926, då hela 55 teaterföreställningar framfördes. När Ängelholmsrevyn satte igång 1946 spelade man på Folkets hus-scenen (Hembygdsboken 1990/91, sid. 77).

Under första världskriget, 1916, talas det om en ”sagostundsstyrelse” som bedriver sagostunder för barn. Från 1921 till 1926/27 fanns ABF-biblioteket i tamburen utanför Lilla salen (Hembygdsboken 1996, sid. 11).

Ett återkommande sätt att skaffa pengar till driften var att ordna basarer och baler, dvs danskvällar. År 1902 anlitades oftast Hasslarps musikkår no 3 som husband. Till och med under första världskrigets år, 1917, arrangerades 33 baler; under 1919 ställdes däremot balerna in pga störningar från en del oroselement. Balerna återkom dock under hela mellankrigstiden, och i början på 30-talet gick de mycket bra, vilket man bland annat förklarade med att man anlitade olika orkestrar och alltså fick mer omväxling i musiken.

När prosten Hammar kom för sent

Även viktiga politiska möten och debatter arrangerades. Ett möte som levde länge i minnet hos dem som var med, hölls i april 1914, i efterdyningarna till försvarsstriden och bondetåget. Det var en debatt, ordnad av arbetarkommunen och ungdomsklubben inför nyvalet efter regeringen Staafs avgång, och bland deltagarna fanns prosten Hammar. Inbjuden talare var redaktör C.N. Carleson, och Folkets hus var fullt till sista plats. En anekdot berättar, att Hammar var försenad och alla platser upptagna när han kom. Då sa han: ”När jag bjuder gäster bjuder jag inte fler än jag har stolar till”. Folkets hus-vaktmästaren O. W. Dahlgren, något stressad kan man tänka sig, ska då ha fräst: ”Kom för f-n i tid”. År 1919 firades husets tjugoårsjubileum med sång av Ängelholms kvartettsångare och föredrag av Nils Karleby, den unge, alltför tidigt bortgångne chefredaktören för Skånska Socialdemokraten i Helsingborg. Vid föreningens femtioårsjubileum 1948 spelade Hugo Arnolds orkester.

Brottningen

Brottning har länge varit en livskraftig sport i Ängelholm. Ängelholms Brottarklubb började som en sektion inom Ängelholms IF, men bildade sedan eget. Från 1935 brottades man i Folkets hus.
Åke Landgren, som kom till Ängelholm 1945 med F10, och som tidigare brottats i Limhamnsklubben BK Kärnan, berättar att brottningarna ägde rum i Stora salen, medan duschar och ett primitivt omklädningsrum fanns i källaren. Här hölls distriktsmästerskap och fyrstadsbrottningar. Publikrekordet, 717 personer, nåddes vid en seriematch mot Klippan. Då hyrde man in läktare från Idrottshallen. Störst framgångar individuellt bland ÄBKs brottare nådde Helge Nilsson, som blev svensk mästare i fjädervikt 1957, och Eric Olsson, vilken vann SM i lättvikt 1960 och sedan, som tävlande för Höganäs, tog ytterligare två SM-tecken, i fjädervikt (1962 och 1966), samt blev nordisk mästare 1963. Åke Landgren själv tog bland annat en bronspeng vid stora SM. När det nya Folkets hus planerades, erbjöds brottarna lokal, men avstod på grund av den höga hyran. ÄBK hade sedan egen träningslokal på Åsbogatan 29, och tävlade från 1958 i idrottshallen i Nybroskogen och i skolorna.

Förtroendemän och vaktmästare

I styrelsen för Folkets hus-föreningen har en lång rad av Ängelholms arbetarrörelses bästa namn passerat. Lars Borggren, den förste socialdemokratiske stadsfullmäktigeledamoten och sedermera riksdagsmannen, var ordförande i över 20 år, den legendariske lokföraren Fredrik Olsson växlade mellan ordförande-, kassörs- och sekreterarposterna så gott som utan avbrott åren 1929-53, och 1936 kom den blivande stadsfullmäktigeordföranden och riksdagsmannen Gusti Gustavsson in, först som sekreterare och 1951-64 som ordförande. Lars Borggrens son Axel var kassör under 1930-talet och därefter ordförande till 1948, medan Tage Månsson skötte kassörskapet under den ansvarskrävande tid på 1960-talet när det nya Folkets hus kom till. Den förste vaktmästaren var den ovan nämnde O.W. Dahlgren. Han följdes 1915 av kakelugnsarbetaren Lorentz Karlsson, vilken liksom sin efterträdare Nils Alfred Scott arbetat hos Nils Hansson, fadern till redaktören vid Engelholms Tidning Ernst Leonardh (signaturen Agne). Efter Scott tjänstgjorde Alfred Lindén 1933-48, Nils Hansson 1948-49, Einar Karlsson med hustru Astrid 1949-66, samt Stig Persson de sista åren av gamla Folkets hus’ existens. Vaktmästaren hade tjänstebostad till 1959, då Karlssons lämnade den enligt uppgift tämligen enkelmodiga enrummaren.

Ett nytt hus

Under hela husets livslängd gjordes olika förbättringsarbeten. Redan 1902 anskaffades krusiga, svängda lampor för den nya gasbelysningen (Hembygdsboken 1996, sid. 51). På grund av bristen på kol och koks 1917 satte man in vedspisar i salarna. 1930 ordnades bättre scenkulisser och 1931 fick man damtoaletter.

Efter andra världskriget började man på allvar planera för ett nybygge, och under 1960-talet blev det allvar. Sten Samuelson ritade huset, och den 6 december 1967 togs det första spadtaget när byggfirman Jönsson & Rading satte igång. För att det nya huset skulle rymmas på tomten, revs det gamla Folkets hus i januari 1968. Den sista dansen gick på nyårsafton 1967, då Kjell-Åkes orkester spelade. Bland deltagarna syntes telereparatören, politikern m.m., C. W. Nilsson, vilken år 1899 som yngling var med om husets invigning! Den allra sista föreställningen ägde rum 16 januari 1968, då Malmörevyn gästspelade. Den 28 november samma år invigdes det nya Folkets hus av finansminister Gunnar Sträng. I husets källare fanns en kultursal med plats för 175 sittplatser, där Lions vid invigningen visade skånsk konst. ”Stränghallen” blev en populär bowlingarena, efter att från början ha varit erbjuden brottarna (se ovan). Vidare fanns en bankettsal, där även stadsfullmäktige sammanträdde, samt restaurang Baldakinen (som i augusti 1969 bytte namn till Paletten). På andra våningen hade arbetarrörelseorganisationerna expeditioner, medan det på tredje våningen fanns samlingslokaler. Ordförande när det nya huset kom till var Paul Wester. Han anställdes sedan som föreståndare, medan Gösta Wettersten var ordförande i början av 1970-talet.

Flytt till Södra vägen

Det nya huset visade sig dyrt att driva. En gång klagade styrelsen på att stadens skolor hyr ut aulan till revyer o.d., och alltså ryckte undan en viktig inkomstkälla. Restaurang Paletten och bowlinghallen gick visserligen bra, men det räckte inte, utan 1976 gick kommunen in och köpte fastigheten för 2,7 milj. kr. Det blev dock bara en respit; 1985 utrymdes folkrörelselokalerna för att byggas om till hotell, och Folkets hus lämnade efter 86 år Östergatan 57 för att flytta in i Engelholms bilbolags gamla lokaler på Södra vägen 5-7. Ordförande då var Bo ”Loe” Nordström. Dagens Folkets hus för i mindre skala vidare arvet från det gamla: här finns en större mötessal och expeditioner för socialdemokraterna och flera fackliga organisationer. Vidare har Ängelholms närradio sin studio i huset.

Dagens hyresgäster

Arbetarrörelsens organisationer är fortfarande hyresgäster även efter sammanslagningar och centralisering av fackliga organisationer. Arbetarkommunen (Socialdemokraterna), LO, ABF, Byggnads, Handelsanställda och närradion har fortfarande egna lokaler. Kommunens fackliga organisationer Kommunal, Vision och Lärarförbundet har sina fackliga expeditioner och medlemsaktiviteter i huset. SR (synskadades riksförbund) är en annan hyresgäst. Andra organisationer har ofta medlemsmöte och aktiviteter i huset.

I fastigheten finns även 4 lägenheter, traditionen med bostad till vaktmästaren har bibehållits.

Huset

Under senare år har inredning bytts ut och moderna mediahjälpmedel installerats som tillgodoser brukarnas önskemål.

Andra större åtgärder är byte av fönster, tilläggsisolering, utbyte av golv och översyn av värme och ventilation.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>